Ta bort enforcers – ett PR-trick

Ett av journalistikens grundrecept: någon som tycker något uttalar sig, någon som tycker annorlunda säger emot. Någonstans mellan två ytterligheter finns sanningen. Eller genom att ha visat upp två skilda perspektiv har man åtminstone gett läsaren eller tittaren en förutsättning att skapa sig sin egen uppfattning.

Jag tänker på det efter att ha sett två Netflix-dokumentärer om enforcers. ”Ice Guardians” som i ansatsen tydligt är för fighters i NHL och ”The Last Gladiators” som genom ödena som skildras tar ställning emot.

Således borde att se dem båda ge sanningen om ett av de senaste årens mest omdiskuterade fenomen i NHL? Nja.

Den förstnämnda girar emellanåt åt det löjligt romantiserande: att slagskämpar är hjältar. Slagsmålen är en av sportens stora behållningar, säger fansen. Jag hade inte varit så bra om det inte varit för enforcers, säger Brett Hull. 

Hyllade Alex Gibneys ”The Last Gladiators” tar inte direkt ställning för eller emot slagsmål men gör det ändå indirekt genom att zooma in på tragiska öden som Chris Nilan och Bob Probert.

Vi har hört det förut. 

”Ice Guardians” sätt att ta sig an de senaste årens dödsfall som Derek Boogard, Wade Belak och Rick Rypien påminner om den klassiska filosofiska frågan om det var hönan eller ägget som kom först. Här översatt till om det var de personliga problemen eller rollen som enforcer som kom först? Det finns fler enforcers som inte har drogproblem eller har begått självmord än som har det, säger någon. Sure, men det är svårt att inte koppla exempelvis Derek Boogards beroende av smärtstillande och senare depression och självmord till alla smällar han fick ta emot.

Men Kevin Westgarth har rätt när han säger att enforcer bara är en etikett, människan bakom är större. George Parros gick på Princeton, herregud (liksom just Westgarth själv).

Men mot slutet, efter att ha släppt nostalgin och gladiatorreferenserna, väcker ”Ice Guardians” intressanta tankar. Journalisten Jeff Marek pratar om faran med farten (vilket han också tagit upp i podcasten ”Hockey Pdocast”), som NHL älskar och vill ha upp ännu mer. Att hastigheten är ett större problem än ett 30-tal enforcers (knappt några kvar nu) som pucklar på varandra. Och att man kan få hjärnskakning av ett oavsiktligt slag i magen lika gärna som ett avsiktligt i huvudet. Fotboll har också hjärnskakningar. 

Bland spelare som fått pensionera sig på grund av hjärnskakningar är enforcers i minoritet. Sidney Crosby har haft fler hjärnskakningar än Brian McGrattan. En läkare pratar också om skyddens utveckling som faktor. De skyddar kroppen men inte huvudet, man kan slå någon medvetslös med axelskydden. I det ljuset framstår NHL:s arbete med att få bort enforcers som skickligt PR-arbete. Ett synligt statement. 

Fasaden är nyrenoverad men asbesten i väggarna sitter kvar.

Foto: IMDB